Denna standard behandlar sprängningsinducerade vibrationer och deras påverkan på angränsande byggnader och anläggningar. Standarden omfattar en metod för riskanalys och beräkning av riktvärden angivna som toppvärden för tillåten svängningshastighet i vertikalled. Denna standard gäller för alla slags sprängningsarbeten, till exempel för tunnlar, gruvor och bergtäkter samt grund- och anläggningsarbeten. Standarden ger vägledning vad avser kontroller på närliggande byggnader och anläggningar. Standarden beskriver beräkningsrutiner för framtagning av riktvärden för påförda sprängningsinducerade vibrationer på byggnader och anläggningar. Riktvärdet är ett rekommenderat erfarenhetsmässigt värde för att minimera risken för skada. Riktvärdet kan även ge vägledning vid eventuella tvister som rör ansvarsfrågan gentemot tredje man, exempelvis mellan byggherre, beställare och entreprenör.Standarden kan inte tillämpas på alla typer av konstruktioner. Riktvärden kan inte med självklarhet tillämpas på slanka konstruktioner, såsom höga byggnader och vissa brostöd. Riktvärden i denna standard kan inte användas på underjordsanläggningar, rör och ledningar etc. Riktvärden för dessa anläggningar måste därför ansättas med hjälp av andra kriterier.Riktvärdena tar inte hänsyn till den psykologiska effekt som sprängning kan ha på dem som vistas i byggnaderna, inte heller till de risker för skador som kan uppstå i vibrationskänslig utrustning i närområdet. För sådan utrustning ger respektive tillverkare vägledning beträffande riktvärden. Riktvärdena avser toppvärdet av den vertikala svängningshastigheten.