Den standardiserade svenska metoden för naturvärdesinventering, NVI, är världsunik i sitt slag och nyss publicerades en revidering som gjort den ännu bättre. Vi begav oss till Lillsjön i Bromma, för att se hur arbetet som tar hänsyn till biologisk mångfald och hållbar stadsutveckling går till.

Fågelkvittret och den skira grönskan vid Lillsjöns norra strand ger ingen föraning om att det snart ska utspela sig ett mordförsök i det här populära rekreationsområdet, som ligger inklämt mellan Bromma flygplats och ett par trafikleder. Några glada studenter på utegymmet och en sothöna som simmar runt med en pinne, förstärker känslan av fridfullhet.

Vi har stämt träff med ekologen Anna Koffman som ska visa oss hur en naturvärdesinventering går till. Men strax innan vår avtalade tid hörs ett skrik från dungen närmast strandkanten. Det är inte tillräckligt högt för att få studenterna eller sothönan att reagera, men jag tittar dit och ser att en skata pickar mot något på marken. Skatan flyger i väg när vi går dit. Kvar i gräset ligger ett klibbigt djur.

– Det är en vanlig groda, säger Anna Koffman när hon strax därpå dyker upp och hukar vid offret.

Alla grodor är fridlysta och upptagna på artskyddsförordningen. Det betyder att när åtgärder och exploateringar görs behöver verksamhetsutövaren ta reda på om djurens populationer kan påverkas. En naturvärdesinventering, så kallad NVI, kan utgöra underlag till utredning om artskydd.

Bromma är en av de platser där Stockholms Stad skapat eller återskapat flera groddammar för att förbättra deras livsvillkor. Men även vi människor behöver någonstans att bo och det finns planer på att bygga ett nytt bostadsområde en bit bort vid Linta gårdsväg. Stockholms stad har gett Calluna i uppdrag att utföra en NVI i Lillsjöparken för att ta hänsyn till ekologiska värden när parken ska rustas upp för att kunna utgöra rekreationsområde för den växande befolkningen.

– Tack, för att ni hittade den här! En av frågorna vi ska besvara är om grodorna använder Lillsjön för lek. Det verkar inte så och vi tror att det beror på att Kvarnbacksvägen är en för stor barriär. Plus att det finns fisk i sjön.

Förutom landmiljön ska även naturvärdesbedömning göras i vattenmiljön. Sara Andersson vattenekolog på Calluna har tagit prover på Lillsjöns bottenfauna och ska inventera vattenväxter. Anna och Sara ska avgränsa naturvärdesbiotoper, identifiera värdearter som indikerar naturvärde, fastställa biotopens artvärde, biotopvärde och naturvärdesklass. Resultatet ska sen ligga till grund för naturhänsyn i Lillsjöparken. Metoden de använder utgår från en svensk standard (SS 199000:2023) som är världsunik i sitt slag.

– Tack vare den kan alla arbeta enligt samma principer för alla biotoper. Standarden har också underlättat för alla att prata med varandra. Nu använder beställare, utförare och domstolar samma språk.

Innan en ny väg, bostadsområde eller vindkraftverk kan byggas måste det ofta tas fram en miljökonsekvensbeskrivning, som i sin tur ska baseras på en inventering av platsens naturvärden. Trafikverket såg att det fanns behov av en enhetlig metod och tillsammans med Calluna och övriga medlemmar i SIS kommitté för naturvärdesinventering bröt de ny mark för svensk naturvård, när standarden blev klar 2014.

– Vi har precis publicerat en ny reviderad och mycket bättre version, säger Anna Koffman som varit med i standardiseringsarbetet sedan starten.

Vi går vidare till ett angränsande område, mellan gångvägen och sjön, som tycks vara fredat från alla punkter i parkförvaltningens städrutiner. Ett par träd med enorma stammar samsas med snåriga buskage av klibbal, hägg och vide. Anna tar fram en utprintad kopia av standarden för att visa hur hon klassificerar miljön som en fuktlövskog.

– De gamla träden skapar en helt annan dynamik. Utan dem hade det varit en annan naturvärdesklass.

Förmiddagens tidigare observationer av bland annat en rödlistad mindre hackspett, en stjärtmes och vår halvdöda vanliga groda bidrar till att höja områdets naturvärde. Så hörs plötsligt ett dån. Ett flygplan har lyft och svävar några hundra meter över trädtopparna.

– Buller som det där skrämmer en del arter, säger Anna Koffman.

Kravet på NVI är en viktig del i hållbar stadsutveckling. Anna förklarar att hon har ett nära samarbete med landskapsarkitekter, arkitekter och trafikingenjörer och att det blir bäst när hon får vara med redan i designfasen.

– Ju tidigare vi kommer in i processen, desto större chans att få till bra miljöer där människor, djur och växter kan leva gott tillsammans.

Området kring Lillsjön är till exempel känsligt för belysning. Om Stockholms stad skulle sätta upp lampor här skulle fladdermössens livsvillkor försämras.  Men allt liv är inte värt att skydda och bevara. Vi går tillbaka till utegymmet. Där pekar Anna pekar ut en ståtlig gröngul växt som sprungit upp ur gyttjan.

– Den där vill vi inte ha. Det är en gul skunkkalla, en invasiv art som jag kommer att rapportera in så parkförvaltningen kan komma hit och bekämpa den. Om det inte var för standarden hade det varit lätt att missa att kolla efter en sån här sak, säger Anna Koffman.

Text: Alice Helleday, SIS